Till En Vildmarkspoet के बोल

Och snön föll vit i vinterskog där räven stod på lur För tystnaden i blånad vildmarkstrakt Här dröjde du vid kojans eld och drömde om en vår Och skrev din sång och höll vid milan vakt Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skog Nu surrar den av bin din sommaräng Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog Och rosors blod i ton från sorgens sträng Än sjunger vinden vida när hösten brinner röd Din sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skog Nu surrar den av bin din sommaräng Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog Och rosors blod i ton från sorgens sträng Du vandrare, du speleman, du kung i tiggardräkt Du brann i natten fylld av köld och is Den eld som brann den värmer än, din saga och din dikt Om evig sol och sommarparadis Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skog Nu surrar den av bin din sommaräng Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog Och rosors blod i ton från sorgens sträng Än sjunger vinden vida när hösten brinner röd Din sång om livets villkor, om kamp för hem och bröd Nu porlar den i vårens tid, din fors i milsvid skog Nu surrar den av bin din sommaräng Jag anar spår av kärva steg som trötta spelmän tog Och rosors blod i ton från sorgens sträng