Guldet Blev Till Sand 가사

Han kom med mig När jag drog bort den våren Som en hund Följde han mig tätt i spåren Jag var glad åt hans sällskap När jag sökte guldets land Men Kristina, Guldet blev till sand Vi slet ont Ja, allt gott fick vi försaka Ofta grät han och bad: "Ta mig tillbaka" Men jag vägrade alltid, Fast jag tvekade ibland Åh, Kristina, Guldet blev till sand Han, som var min kamrat, Han trodde mitt ord, fast jag redan då, Såg att längs denna väg Fanns knappa steg jag ville nå Över prärien kom vi till en öken Vi gick vilse och började se spöken Man hör vatten som porlar, När ens huvud står i brand Åh, Kristina, Guldet blev till sand Jag, som var hans kamrat, Jag tog honom över land och hav Öken, vinden har hängt Ett täcke över hans tysta grav Ur en stinkande källa Drack han vatten Han blev sjuk Och gick bort från mig den natten När hans blick hade slocknat, Då gled klockan ur hans hand Åh, Kristina, Guldet blev till sand Åh, Kristina, Guldet blev till sand