Tro och Tvivel 가사

94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier till jag började med Tequila och blev trummis i en ny orkester och sen sa dem på Pååls att några skulle gå och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag Jag hade inga barn då, men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen Och vi såg på de unga och glömska, i båtar och i varandras armar och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande" Jag har gått på knä så många år i den här staden men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt bakom sig, första gången jag såg dig Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna Och min lille son ler mot manshororna när vi går förbi hand i hand, åh Fiskekyrkan Åh, ändå Hurricane när de skrev om mig i tidningen sa du som det var "Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta" Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn hälsade på oss, natten jag fann dig Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö Adjö...