Lilla Sofie 가사

Lilla Sofie, hon lyser som en sol, binder en krans av ängsblom och viol, himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går, slår sig ned invid sin grind, håller kransen mot sin kind Då hörs en sång, då syns ett moln av damm, en liten soldat marscherar vägen fram, han har byxor med revär och han har ett stort gevär, han marscherar så kavat, en liten, stor soldat Lilla Sofie, hon ropar hej på dej Jag heter Sofie, kom hit och lek med mej men soldaten svarar då Nej, jag måste skynda på jag ska bort till fjärran land hela världen står i brand Får jag gå med, jag lovar att va snäll vi är väl tillbaks här innan det blir kväll Men han svarar henne då Det blir långt för dej att gå stanna här min lilla vän ty jag kommer snart igen Dag blir till natt, och månader till år och lilla Sofie, hon väntar varje vår men den vind som drar mot nord kan ge svar men har ej ord kommer aldrig mer igen Så hon väntar säkert än