Evighet 가사

I det förgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestät Likt Järnskogens lövsalar höljda i svart kläds den ock i dystra färger Evig död i nattsvärta bunden, här droppar vårt blod från gran I oändliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar Det rasslar och tasslar Prasslar och knastrar Vinden viner, regnet piskar Var kväll går solen för evigt ned Och var natt minner om fornstor norrön tid Varje natt vaknar skogen i dunkel prakt I dimhöljda minnen är var natt lik en evighet Vad dväljs i det fördolda, vad hyser dessa salar? Där skuggor dansar i skenet av månens blod Ett bortglömt rike höljt i nattens djupa mörker Mörker så djupt att intet ljus tränger in Blott finns detta minne av en förgången tid; ett vet jag som aldrig dör Evigt är mörkret, vidsträckt slumrar skogen (i evighet)