Varg I Veum 가사

I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd I vilket dag och natt synes sammanlänkade. Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne; förlösande kraft till evig omvandling. I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv I skärseld förädlas. Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet. Varför fogad människans dekret I skuggsken av naturlagars fördärv? Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom! Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor; Åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda. Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till Sans och ångers griftefrid. Varg I veum - fredlös utanför fårahjordens värn. Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv! Skåda den svunna stridens ulvmannahird, Fanatismens fanbärare saknar standar. Korsfarare berövade sakrala ikoner - Rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort. Svältfödd på mirakel och drömska syner I tid av levande bragdemäns saknad. Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet; kallelsens fackla Lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen I det dränkas! Dock skonad förpliktelsen att bevara. I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står förgörarinkarnation Förebrådad I sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid europas Dödklädnad är hedersgäster vid helrikets jordiska dop.