Ett Sista Farväl (Jordeskymning) 가사

Berget blöder! Avskyvärda väsen trevar längs väggar River urberget djupt uti dess märg Ängar glöder! Eldar slickar markens själva hjärta Kväver allt som förr kunde kallas hopp Allstädes tystnad! All fågelsång har dött och solen slutat lysa En surrande tomhet är allt som består Ingen lystnad! Ty världen har dragit sin sista suck Nu har tiden upphört med sin existens På marken ligger en kvidande ängel Fastfrusen uti skarens själva märg Dess hjärta så skört likt liljans stängel Brytes ned och skrumpnar i en gråsvart färg Förnekelsens sötma är när jorden är fångad i sitt eget fängelse Dömda utopier blir verklighet när världen smakar förgängelse Ängslan och ångest inför vad som komma skall En framtidsvision förutan hopp Ty livet känns förbannat och malplacerat