Fjättrad Uti Kedjor Av Brons 가사

Kom skata! Rid på Vintergata Kom kråka! Sjung till Näckars stråkar Kom korp! Förpesta by och torp Kom ramn! Bind människa i kedjors famn Trollmodern uti kristallkulan ser Visioner av hans hädanfärd Järtecken skymtas i rymdens banér Ödet i glitterhallens värld Han fruktar livets sista stund Dödens bistra tjut Blicken vänds upp från denna lund Då hon skaldar om hans slut Jag gifver varken förslag eller råd Ty spunnen äro din ödestråd Förnimmer jag gör, ditt liv i sorg Ty siandet äro min borg På trollmaktens väsen du färdas skall Till en guldbesmyckad bortglömd hall Där skall du fjättras uti kedjor av brons Till tonerna av galdurkonst Molnen öppnas i tordöner Skalv uti hans hjärta Ravnmoderns tusentals korpsöner Greppar hans kropp i smärta Kråka och skata togligt ser på Då färden går över dal och lid I djupet där guldprydda hallen stå Fjättrad för all tid Jag gifver varken förslag eller råd Ty spunnen äro din ödestråd Förnimmer jag gör, ditt liv i sorg Ty siandet äro min borg På trollmaktens väsen du färdas skall Till en guldbesmyckad bortglömd hall Där skall du fjättras uti kedjor av brons Till tonerna av galdurkonst