Minnen Från En Söndervittrad Skepnad 가사

En urgammal offerlund i mitten av en lövskog Belägen längs daggfrisk äng, just vid repad stenfog Där mången hirdar kämpade, men de av döden togs För de fallna vi nu kura skymning i tussmörkret En stenstod mäktig ståendes, av tiden den har ärgats Staturen gråblek, den av töckendimmor färgats Där galdurkonster sedan länge haro frambesvärjats Mytiska symboler äro ristade i stenen Magiska runor formades av hirden Skaldade, galdrade under pestatiden Besjungna för dem som för hären spillde sitt blod En söndervittrad skepnad uppå liden Minnes nu forna dagar och striden Då svartaste döden slutligen reste denna stod Utharkrunor ristade av svunna tiders präster Att tälja om de ryttare, dödens mörka gäster Gammal kunskap dväljs i runor stoden där befäster I nattens dunkla sken de hedrar våra anor Ett slagfält invid dödens lund bland fallna nordbärsärker Pulserande, glimrande, glittrande det stärker Våra gamla kvädesord som själavrån knappt märker Nu de åter danas fram i mörka nordanatten Magiska runor formades av hirden Skaldade, galdrade under pestatiden Besjungna för dem som för hären spillde sitt blod En söndervittrad skepnad uppå liden Minnes nu forna dagar och striden Då svartaste döden slutligen reste denna stod