Sjaelaro کے بول

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går Ååååååååh Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand? Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn åååååååååh Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem! Kom storm och väck liv i kropp och lem! Och han bjuder livet upp till vals, Och gillrar en fälla åt döden Sofia mig väntar så levande varm jag ska ge av min kropp igen..