Tanke کے بول

Den tid då fåglars sång bar lycka och solen gav livet dess ljus Den tid då själen lärde sig smycka varandet med berusning utan krus Hur bedrifter inom vetskap gagnar En breddad tomhets likgiltighet Och livet far i vanmakts vagnar Mot tristessens orubblighet En stad av färger rymmer intighet Bland larm finnes sällan sans Vid grå fasader svinner salighet Här försmäktas livets glans I själens trädgård gror vaga strimmor Ur sinnets bördiga mull spirar liv Vita händer trevar genom grå dimmor Natur av det yttersta i mig nu bliv Förlöst från oblida fingrars grepp I ytterlighetens sköte jag mottages Vid forna andars skimmrande skepp I det ljusa havets slöja jag förses