I Bottenlös Ävja کے بول

Av tidens tand, hon har glömts bort Upplöst av mossen, den våtsjuka marken Där tornar opp, trädtoppars död Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar Jag blev dess gäst, kom hem som gast Djupt ner försjunken i svärta och ångest Skogars ändhållplats, naturens hämnd Som tar den som aldrig skall komma hem igen Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävja Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen Man sänkte den, som håller mig Ett lövverk av maskar i mättande gyttja I torv och bark, beständig dagg I dimhöljda vassar bland urgamla björkar Å ja e fylld, av evighet I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva Jag blev dess gäst, kom hem som gast På nytt född försjunken i bottenlös ävja Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävja