Frid کے بول

Se I dimklätt grepp nu natten sluter En smekande hand om skogens sång En viskning i vinden, en fjätter för sinnet En skugglik skepnad i månklätt ljus Heden nu täckt av röd månes liv Över ljungklädd ås det sig sakta sveper Mot himlen i dimman grenar sträcker Skelettlik fur och trollbunden gran Se en låglandsmark Av forsens spel kluven På stillsam färd mot dalsjöns spegel Jublande virvlande lekande lätt Nu bäckens viskning Sig sträcker iväg I skogens ring finns nattens is En sorgsen mo i vinterduk svept En sorgsen mo I vinterduk svept I disets skugga en vers kan höras En skuldtyngd strof från dödsfylld myr Se älvor i vålnadslika skepnader viska Med änglars skratt de försvinner bort Likt isklädd tår nu frosten faller En sorgefylld gråtande kind Över bergens topp i dimmans tid Västanvind viskar det är hennes natt I lugnet vid krönet ett ögonblicks tid Mitt rastlösa sinne får frid