Lindansaren 歌词

Jag minns min barndoms längtan Jag minns den starkt och klart: att kunna gå på lina under en cirkus välvda tak Tänk, att få sväva högt där uppe som en stjärna i det blå Långt ovan pajasar och clowner ville jag dansa fram på tå Och våren kom och värmen och det var årets stora dag Med vimplar och fanfarer kom cirkusen till stan Och jag satt först och främst av alla när orkestern spela' opp Och längtan var som svindel eller feber i min kropp Jag njöt av alla konster av mänskor och av djur Men lycklig blev jag inte förr'n det var lindansarens tur när virveltrumman skrällde och ljuset släcktes ner Bara en ensam strimma lyste när han tog sitt första steg Han svävade som tyngdlös Han dansa' som i trance Det var så obeskrivligt vackert att vi förstod att det är sant att man kan trotsa alla lagar att man kan bryta alla band och att det inget finns i världen som en mänska inte kan Och vad vet jag väl vad som hände om det var nåt som inte höll om det var nåt som sprack eller nåt som brast men han snubblade och föll Och medan skriken blev till tystnad och mitt hjärta slog och slog så låg en stjärna där i sågspånet och slocknade och dog Men livet måste levas också när man inte längre vill Men jag gick aldrig mer på cirkus Jag hörde inte längre till Det är som miste man förmågan att ge sej drömmarna i våld när man har sett en stjärna falla på alltför nära håll