Frostens Herre, Isens Konung 歌词

Tystat är nu bäckens sorl isen tar grepp om dess strupe Nu solens sista strålar glimma i hans silverstänkta hår Reser sig med en grånad blick Frostens herre, Isens konung Vetskap att hans tid är kommen vid bergets häll han ensam står Ruvande skuggor träder fram Tysta figurer med vördnad i sinnet Genom gran och ris de sakta följer I skogens barm dess själ han når Nu slocknar en låga i tjärnens djup skimrar än hans silverstänkta hår Och snön smälter bort av vinter föds vår igen där drömska väsen går Månen ger ett dystert sken lyser ner mot tjärnens djup Nu regnet börjar sakta falla där drömska väsen går Nu slocknar en låga i tjärnens djup skimrar än hans silverstänkta hår Och snön smälter bort av vinter föds vår igen där drömska väsen går Frost och is i djupet vilar Sorgetid när solen slocknar Vårens tecken så sakta framskrider Dess varma låga lyser upp igen Skogens väsen kläs i grönskande skrud och minnet av hans offer lever än Tystad är bäckens sorl isen tar grepp om dess strupe Nu solens sista strålar glimma i hans silverstänkta hår Månen ger ett dystert sken lyser ner mot tjärnens djup Nu regnet börjar sakta falla där drömska väsen går